Det finns inga pengar...
Hmm, nu sitter jag här igen, i sista stund och gör mina räkningar. Och som vanligt så går det inte ihop. Jag saknar alltså hälften till räkningarna... Jag har räkningar på 14000:-, som ni säkert förstår, så går inte det ihop när man går på sjukersättning.
Innan D kom in i bilden och han började bo här så hade jag hjälp och stöd av min mamma och pappa hela tiden. De bidrar med tusen kr var i månaden plus att min pappa betalar mina CSN skulder.
Men i alla fall, då funkade det. Och då gick det ihop.
Nu när D bor här... GADH! Jag har aldrig haft en så hög telefonräkning förut (fast telefoni)... Och sen allt... Jag menar, han tvättar ju sina kläder här, elen används ju av honom s a s. Men nu när jag frågade han hur mycket han hade kvar på kontot så säger han... Jag vet inte, typ 700 kanske?
*Svimmar*
Jag tror ärligt att det är lika bra att han behåller sin lägenhet (som vi nu försökt att sälja) och att vi bor isär. Jag vet att jag kanske inte har råd att behålla min häst då. Men det är ett problem som får komma sen.
Denna situationen är ohållbar, och jag sjunker som en sten i depressionens djupa håla varje månad då räkningarna ska betalas.
Om han får sålt sin lägenhet så betyder ju det att han slipper betala den hyran, elen etc... Det blir cash över. Men han har ju ingen koll på nånting. Och jag har det knappt heller, men ändå har jag otroligt mer koll än vad han har.
Känner nu att jag vill bo själv, då har jag återigen pappas ekonomiska stöd. Det är inte alls så att min pappa tycker illa om D på nåt sätt. Det är bara att han tycker att när vi är två ska vi klara ekonomin... Men det göööööör vi ju inte.
Sen att jag freaka ur häromdagen och handlade ridkläder för 4200 kr på kredit gör ju inte saker bättre. Får mamma reda på det så kan jag förbereda mig på en käftsmäll...
Nu ligger D i sängen och mår skitdåligt pga mina utbrott om det här. Han tänkte ringa sin mamma och sänka priset på lägenheten. Men så som läget är nu, så känns det säkrare att han har kvar den.
Åh, är inte livet helt... Bara helt... Underbart?!
Jag hoppas ni fattade ironin...
