¤Sweeties Underliga Liv¤

Jouuu... Jag var ju hos min SK igår. Jag berättade om sömnen, hur den knäcker mig. Då började hon bara babbla om att läkaren har fått förtroende för dig så att hädanefter så kommer jag få hämta ut Voxra på apoteket. Wiiie! Eller? Hon frågade om jag hade självskadat mig, och jag svarade sanningenligt... Hennes reaktion då... Var inte... Nån. Jag visade henne inte armarna, jag tänkte att jag gör det om hon ber mig, men jag slänger inte upp mina armar rätt som slätt... Skulle kännas löjligt.

Hade någon av mina vänner kommit dit med ett självskadebeteende, så hade de nog lagt in personen ASAP... Men jag har redan vart inne så många rundor, så... Jag tror de tappat allt hopp om mig. Men jag SKA visa dem, jag ska försöka komma tillbaka. Försöka få ordning på mitt liv.






En av de sakerna som jag fick ordning på igår i alla fall var kärleken till min älskade D. Han och jag och en manlig vän till mig började göra lite drinkar etc.. Nam nam... När klockan började ticka på så åkte vi in till det grymt stora samhället, där endast två pizzerior har serveringstillstånd. Finns inget dansgolv eller what so ever... Men skit samma för helvete! Vi hade jättekul! Eller jag hade det i alla fall.

Lite knepigt då... Träffade på en vän som var min förman när jag jobbade på ett pappersbruk. Han var hur cool som helst på den tiden, och snygg... Jag var på den tiden attraherad av honom, men hade ju precis inlett ett förhållande med barnens far. Sen så... Jag är sällan singel. Konstigt nog, för vi sa det att vi har tydligen varit attraherade av varandra varje gång vi möts, men antingen har den ena haft pojkvän, eller han flickvän. Så det har aldrig gått längre än till en kram. En vänskapskram.


Men! Jag fick såna komplimanger av han angående min kropp, så jag bara sööööög in orden. Visst säger D att jag är fin och han ger mig ofta komplimanger... Men han är ju kär i mig liksom och klart man tycker om dens kropp som man är kär i, eller?  Eftersom vi inte stod och gömde oss i ett hörn utan faktiskt stod tre meter max från D, så snackade vi lite.

Jag är inte så attraherad av honom idag som jag var förr. Men det var rätt roligt när han säger "Men va fan? Var du attraherad av mig? Jag var ju attraherad av dig men vågade inte göra nåt eftersom du inte såg ut att känna detsamma." Hihi, tänk så konstigt livet hade varit idag kanske om jag dumpat barnens far då (barnen fanns inte då, de var inte ens tilltänkta) och levt med honom. Hur hade livet sett ut då? Men, jag är så glad över barnen, så det var värt de jävliga åren jag levde tillsammans med deras pappa. Mina barn är mitt allt. Precis som jag förklarat ett oändligt antal gånger tidigare.

Men! Igår så gick vi hem till min vän och skulle spela Guitar Hero! Nice, fast jag var skitkass (har aldrig spelat innan). Kan tänka mig att det är jätteroligt när man väl fått spelat "in sig". Ska dit ikväll igen och spela :P

MEN (igen) så gick jag ifrån min handväska... Plånboken och allt annat hade jag i fickorna, men inte mobilen....
Jag var så full så jag drabbades inte direkt av panik, men minnena ifrån Hultfredsfestivalen -02  då min mobil stals och jag fick en räkning på 3000 kr som JAG fick betala... Orkade inte ringa och spärra... Ville ju bara festa vidare... Öh... Eh... Ibland tänker man nog... Inte alls.



Det gjorde jag nu i alla fall. Det värsta är att de spärrar ju hela jävla simkortet... Och det är där jag har alla mina kontakter (gråter),  suck... Det är många såna där "bra o ha kontakter", sen också till alla vänner etc... De numrena får jag väl iofs när jag får mitt nya simkort och de ringer till mig.

Nu kom dock D hem, han har varit inne i "samhället" och letat på pizzeriorna och hittat min väska där MED mobilen i... Hallelujah moment! Men nu är den ju spärrad hrrmfp..

Anyways, summan av kvällen ändå. Hade jäkligt trevligt! Sen när vi kom hem gick D's dröm i uppfyllelse, hans tjej var lite horny för en gångs skull haha, så det var full rulle hela natten... Hoppas han är nöjd ett par veckor till nu haha! När man väl har det så upptäcker man att man har saknat det... Men att komma igång och ha sex när man är deprimerad, det är ta mig fan inte lätt! Jag kommer aldrig någonsin "behöva" vara otrogen. Han är totalt grym i sängen :P , kanske hyr ut han som manshora? Det skulle han må gott av den bocken... Men nej, han vill bara ha mig, och det är bra, för jag vill bara ha honom.

Igår var jag dock inne och köpte nya rakblad... Jag har gömt dem, lite utspritt... Inte så att nån av barnen någonsin skulle kunna komma åt dem. Men de finns här, och det ger mig ett lugn. Att bara veta att de finns. Kan säga att både D och min vän blev rätt förfärade när de såg mina armar. D hade ju anat att jag skurit mig igen pga att jag hade på mina "underarmsvärmare", men hade ingen aning om att det var så illa... Men det är det. Och det är ingenting jag kan göra nåt åt, förutom att lova att inte göra om det. Men det är ju som att lova att aldrig mer röka, dricka, snusa etc... Cannot be done!!!!

Nu ska jag börja göra mig i ordning, ska hinna rida min häst innan Lucia-firandet!

Hoppas det blir fest ikväll med!! Det skadar inte att supa en dag till... Man får ju passa på.... :P