Lyckan kommer, lyckan går...
Ja ni, eller du. Jag var så glad när jag fick sova över 4 h häromnatten. Nu har det reducerats åter till två timmar. Igår drack jag mig riktigt full, i hopp om att få sova gott. Gick och lade mig halv tre, vaknade halv fem. Shit alltså, hur länge klarar man det här? Jag har ju halverat medicindosen!
I morgon åker mina barn till sin pappa, då är det fritt fram att skära sig igen. Men, jag funderar på att ringa psyk och få lägga in mig. Så får de själva se... Hur det är.
Kommer sakna mina barn nu över julen och allt. Det blir ju ingen riktig jul då :( Men vi är bjudna till D's föräldrar, sen blir det väl utgång i Göteborg. Får se om nåt är öppet bara, och om det finns några fler ute...
Känner hat, eller avundsjuka, mot alla andra som sover som små grisar... D ligger och riktigt stönar nästan över hur gott han sover. Jag ligger och blir bara mer och mer arg. Sätta mig framför datorn vill jag inte heller. I alla fall inte när jag har barnen. För jag tänker att så länge jag ligger i sängen så får ju i alla fall kroppen vila även om hjärnan inte slipper undan.
Började läsa Lucinda Bassets bok "Befriad från ångest" igår. Väldigt bra, men jag vet ju inte om min ångest är relaterad till min bipolära sjukdom. Är den det, så är det inget man kan "öva" bort. Visst kan man få ett bättre tänk. Men ångesten sitter i generna och går inte att få bort.
Jag hoppas dock att det är min generaliserade ångestsyndrom som gör att jag analyserar allt hela tiden och har katastroftänk. Så jag ska försöka med den här boken! Hon skriver riktigt bra! Till exempel att människor som har väldigt mycket ångest är oftast väldigt intelligenta, över genomsnittet. Och... Det är vad folk säger till mig, "Men du som är så jävla intelligent, varför går du hemma?" Vad ska jag säga? Sanningen? Att jag klarar inte av att bestämma tider för då får jag så mycket ångest. Jag kan aldrig säga med säkerhet att jag faktiskt kommer. För gör jag det så har jag ångest i flera månader innan.
Jag klarar inte att samarbeta speciellt bra. Och jag tror inte det finns nåt jobb där man kan komma och gå som man vill. Jag har försökt sätta press på mig, men det funkar bara inte!! I ett av omdömena till FK så står det bl a extremt hög stressnivå, och det är tyvärr sant. Men vem vet? För att vara lite positiv för en gångs skull så kanske den här boken faktiskt fungerar. Det kanske blir lite bättre i alla fall, och lite är bättre än inget!
Mina underbara barn! De har varit så goa och förstående och ja... helt fantastiska. Jag har berättat för dem att jag inte sover på nätterna, utan att jag inte kan sova, jag kan bara sova två timmar och att det är väldigt lite. Därför orkar mamma inte så mycket. Jag vill att de ska veta varför jag är trött istället för att de ska gå och fundera över varför mamma kanske inte är som vanligt, instängda tankar föder ångest.
Men igår kväll så blev jag glatt förvånad. Jag vet inte om jag bloggat om det innan, men min son har ju fått en diagnos, men ska utredas för fler. Han har ADHD med autistiska drag mot Aspergers. Och han som aldrig vill göra annat än se på TV eller leka med "småleksaker" (som han kallar det), frågade igår om jag ville spela Fia med knuff med honom. Han som aldrig brukar orka sitta ens fem minuter när vi spelade, satt hela tiden jättefokuserad och D och lillasyster var med också (men denna gången tröttnade lillasyster). Vi spelade det flera gånger. Sen spelade vi kort, vi spelade "skitgubbe" och där fick jag ju lära dem då. Men det är bra med kortspel och vanliga spel. Sonen behöver ju lära sig siffror och att räkna och detta är ju ett väldigt roligt sätt att göra det på!
När de lagt sig, så tog jag och D ett parti med Fia med knuff. Det blev total utklassning, när jag gick ut med fyra pjäser hade D tre stycken kvar!! Hehehe....
Btw, det är inget problem med min mobil som jag har skickat in tre ggr än så länge, helt otroligt! Fast sist så tog det en vecka innan problemen "uppenbarade" sig.
Nu ska jag laga middag. Sen ska hästen få lite omvårdnad. Barnen ska duschas och allt det där. Packa ner deras saker :( .... But but...
Jag ska inte klaga... Tänker på Elin Nordegren, jag hoppas verkligen hon får de krav hon har ställt! Absolut så ska han ha sin umgängesrätt med barnen. Men pga deras ändrade relation och att de inte kommer träffas så ofta (Tiger och Elin) så tycker jag det är självklart att hon ska ha vårdnaden så att hon slipper kontakta den jävla grisen varje gång det är nåt som rör barnen. Så, nu fick jag det sagt också!
I morgon åker mina barn till sin pappa, då är det fritt fram att skära sig igen. Men, jag funderar på att ringa psyk och få lägga in mig. Så får de själva se... Hur det är. Kommer sakna mina barn nu över julen och allt. Det blir ju ingen riktig jul då :( Men vi är bjudna till D's föräldrar, sen blir det väl utgång i Göteborg. Får se om nåt är öppet bara, och om det finns några fler ute...
Känner hat, eller avundsjuka, mot alla andra som sover som små grisar... D ligger och riktigt stönar nästan över hur gott han sover. Jag ligger och blir bara mer och mer arg. Sätta mig framför datorn vill jag inte heller. I alla fall inte när jag har barnen. För jag tänker att så länge jag ligger i sängen så får ju i alla fall kroppen vila även om hjärnan inte slipper undan.
Började läsa Lucinda Bassets bok "Befriad från ångest" igår. Väldigt bra, men jag vet ju inte om min ångest är relaterad till min bipolära sjukdom. Är den det, så är det inget man kan "öva" bort. Visst kan man få ett bättre tänk. Men ångesten sitter i generna och går inte att få bort.
Jag hoppas dock att det är min generaliserade ångestsyndrom som gör att jag analyserar allt hela tiden och har katastroftänk. Så jag ska försöka med den här boken! Hon skriver riktigt bra! Till exempel att människor som har väldigt mycket ångest är oftast väldigt intelligenta, över genomsnittet. Och... Det är vad folk säger till mig, "Men du som är så jävla intelligent, varför går du hemma?" Vad ska jag säga? Sanningen? Att jag klarar inte av att bestämma tider för då får jag så mycket ångest. Jag kan aldrig säga med säkerhet att jag faktiskt kommer. För gör jag det så har jag ångest i flera månader innan.
Jag klarar inte att samarbeta speciellt bra. Och jag tror inte det finns nåt jobb där man kan komma och gå som man vill. Jag har försökt sätta press på mig, men det funkar bara inte!! I ett av omdömena till FK så står det bl a extremt hög stressnivå, och det är tyvärr sant. Men vem vet? För att vara lite positiv för en gångs skull så kanske den här boken faktiskt fungerar. Det kanske blir lite bättre i alla fall, och lite är bättre än inget!Mina underbara barn! De har varit så goa och förstående och ja... helt fantastiska. Jag har berättat för dem att jag inte sover på nätterna, utan att jag inte kan sova, jag kan bara sova två timmar och att det är väldigt lite. Därför orkar mamma inte så mycket. Jag vill att de ska veta varför jag är trött istället för att de ska gå och fundera över varför mamma kanske inte är som vanligt, instängda tankar föder ångest.
Men igår kväll så blev jag glatt förvånad. Jag vet inte om jag bloggat om det innan, men min son har ju fått en diagnos, men ska utredas för fler. Han har ADHD med autistiska drag mot Aspergers. Och han som aldrig vill göra annat än se på TV eller leka med "småleksaker" (som han kallar det), frågade igår om jag ville spela Fia med knuff med honom. Han som aldrig brukar orka sitta ens fem minuter när vi spelade, satt hela tiden jättefokuserad och D och lillasyster var med också (men denna gången tröttnade lillasyster). Vi spelade det flera gånger. Sen spelade vi kort, vi spelade "skitgubbe" och där fick jag ju lära dem då. Men det är bra med kortspel och vanliga spel. Sonen behöver ju lära sig siffror och att räkna och detta är ju ett väldigt roligt sätt att göra det på!
När de lagt sig, så tog jag och D ett parti med Fia med knuff. Det blev total utklassning, när jag gick ut med fyra pjäser hade D tre stycken kvar!! Hehehe....
Btw, det är inget problem med min mobil som jag har skickat in tre ggr än så länge, helt otroligt! Fast sist så tog det en vecka innan problemen "uppenbarade" sig.
Nu ska jag laga middag. Sen ska hästen få lite omvårdnad. Barnen ska duschas och allt det där. Packa ner deras saker :( .... But but...
Jag ska inte klaga... Tänker på Elin Nordegren, jag hoppas verkligen hon får de krav hon har ställt! Absolut så ska han ha sin umgängesrätt med barnen. Men pga deras ändrade relation och att de inte kommer träffas så ofta (Tiger och Elin) så tycker jag det är självklart att hon ska ha vårdnaden så att hon slipper kontakta den jävla grisen varje gång det är nåt som rör barnen. Så, nu fick jag det sagt också!
Kommentarer
Trackback
